Skendräktig

15 mars, 2011

Annie är inte sig själv.
Annie är just nu världens tråkigaste hund, vilket är…tråkigt, eftersom hon egentligen är världens roligaste hund.
Hon är skendräktig.
Det betyder att hon har adopterat min man, vägrar gå på promenad, lagt på hullet och – sa jag att hon vägrar gå på promenad?
Det kändes inte helt kul att släpa runt henne i byn och när jag lät henne välja själv sprang hon hem.
Efter en stund tankeverksamhet kom jag fram till att det blir svårt att springa hem om vi inte är hemma.
Så i söndags tog jag bilen och åkte ut till Djurgården; det funkade kanon, hon var ute och gick med mig i en timme utan några som helst mystiska move.
I går åkte vi till Älvsjöskogen och det var samma sak där, en timmes knatande, utan problem.
I morse satte jag mig och hunden i bilen och körde till Grimsta för att gå Kaananspåret på 5 km.
Det var bara att glömma.
Vi hade gått i fem (5) minuter då Annie tvärvände och sprang åt andra hållet. Mot bilen.
Jag hade henne i lina, och testade att gå in i skogen men hon satte sig på rumpan och vägrade.
Jag lockade, pratade med bebisrösten och hon kom med – tre meter – sen vände hon igen.
Eftersom jag misstänkte att ingen kommer att tro mig, spelade jag in henne på film (som jag tyvärr inte kan få upp här) och där ser man också hur hon försöker gömma sig under en gran, alternativt bakom en björk.
Ja men ni förstår.
Jag gav upp efter en kvart.
Vi åkte hem och hon sov två och en halv timme i soffan.

Annonser
%d bloggare gillar detta: