Tiden

28 mars, 2010

Jag skrev längre ner att vi var klara med Annie efter två veckor. Anledningen till dom känslorna var att Annie var väldigt orolig i bilen och det gick inte att lämna henne ensam – kort sagt: jag kände mig extremt bunden.

MEN – det gick över. Jag började träna henne i bilen, hon sitter på samma plats, hon har fått en mysis tjock fluffig madrass att ligga på och hon sitter fint nu när jag säger ”vänta” och ”stanna”, när vi ska in och ur bilen. Tidgare for hon runt som en galning oavsett vad jag sa. Återigen – muta är lösningen.

Jag började också träna henne i att vara ensam hemma. Korta stunder som byggts på. Nu piper hon i en minut (jag har stått längst ner i trappen och tagit tid…) och hon har varit ensam tre timmar som mest. Hon har fått radio eller tv-sällskap, och något roligt ben eller en leksak. Det verkar mest som att hon sovit när hon varit ensam.

Det här har såklart underlättat för oss, att hon fixar att åka bil med oss och kan vara ensam, och därför blev det ett lättare beslut att ha kvar henne.

Det är en väldigt fin (och rolig) hund du har Mats 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: